mymbel

Det är som en fortsättning på den här bloggen. Rakt av bara. Direkt. Svosch.

T.ex. har jag där skrivit om vilken låt jag har på hjärnan idag.

Ps. Och jag finns ju även här (med bilder och bara pyttelite text):

I år är julens träd en ek.

Jag drömmer så mycket; varje natt är det nya hundvalpar och monster och klockor som stannar och en cykel som inte fungerar och en gammal chef som dyker upp (med en hundvalp).

Varför drömmer man? C menar att det beror på att hjärnan behöver slappna av. Antagligen tänker jag så fruktansvärt mycket på dagarna. Min hjärnas enda chans att bearbeta allting är genom att spela upp små filmer på natten; i för hög hastighet och med inslag av djur.

I natt drömde jag, som så många gånger förut, att jag går runt i ett stort hus maxat med second hand-fynd (tänk 50-tals-Rörstrandskoppar i fint skick och Ekebyfat utan en enda skråma), vintageväskor från Chanel och på vinden står en liten gubbe och säljer ostfrallor. I natt hittade jag en porslinshund, andra gånger är det en liten räv eller en katt.

Jahapp.

Förresten är den här hunden hur söt som helst. TACK Ida.

Bild från blocket.se

Igår var det dags för det årliga lussebullsbaket.

En bulle fick en liten blindtarm.

Jag hade ett kreativt flow ett tag. Ja jösses.

En bulle såg ut lite som en Stormtrooper (som hade en dålig dag).

Om ni blir sugna på bullar så kom hit och fika vettja.

Så här mysigt har vi det på lördagsmorgon. Till och med bordstabletterna är juliga. Rådjuren kommer från farmor. Jag gillade att hålla små djur i handen när jag var liten. Alltså djur i plast, porslin och så. Det finns inte lika mycket tid för att hålla små djur i handen nu. Men det går bra att ha djuren på köksbordet.

Förresten har det kommit en uppföljare till självhjälpsboken Hemligheten.
Det står i ett annat reportage i Damernas, "Det är aldrig försent att bota en OLYCKLIG BARNDOM".

(Ej gnäll: Försent är en intressant sammansättning. Det är ju faktiskt så man uttalar det. Fötjent.)

Det händer ju att det hamnar matvaror intill kassan: bland drickorna, i kvällstidningsstället, bland tuggummipaketen och i stapeln med kundkorgar.

När jag väntar på att få betala kan jag fundera över vad som får folk att ändra sig sådär i sista stund. Neeeej jag gillar ju inte crème fraîche. Eller är det så att man akut tröttnar på att stå i kö? Nu är det två personer före mig, jag orkar inte e n  s e k u n d till efter den där långsamma personen och hellre är jag utan bröd, hej då losers.

Här följer en autentisk dialog.

En kille och en tjej i 25-30-årsåldern pratar om att hamna i samma tunnelbanevagn som en förskoleklass.

Han: "En sak som jag har tänkt på är att en förskoleklass ofta luktar älg."
Hon: "Hm?"
Han: "Du vet hur en älg luktar?"
Hon: "Nej."
Han: "Den luktar som en förskoleklass. Blöta löv, lera, lite nylon som har varit utomhus. Och som att den har rullat sig i något och sen gått vidare."
Hon: "Aha. Jag förstår. Det kan nog stämma."
Han: "Nu vet du hur en älg luktar."

Det är säkert inte så att personerna tror att alla förskoleklasser och barn i femårsåldern luktar älg. Det är ju subjektivt det där med lukter.

Häromkvällen, när jag gick vilse på Östermalm, gick jag förbi ett kontor.

Mitt under mitt fotograferande gick en man ut från byggnaden. Med portfölj, utan djur. Det anar man nästan när man kollar in webbplatsen också. Lite mer fyrkantigt, lite mindre hundvalpsfluffigt.

Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker att den här bilden är rolig. Det kan vara för att katten är med på bilden. Vem har försökt att ta med sig en katt in på huvudkontoret? Och i så fall - hade katten sådan otur att det samtidigt fanns en vakthund i byggnaden?

Efter veckans nyhetsartiklar om Bloggtoppen-hackare och paniktips om att byta sitt tejp-lösenord har jag haft problem att komma in på bloggen. Jag var ju tvungen att byta lösenord till alla konton på en gång och glömde därför bort alla utom ett efter fem minuter. (Har ni också tänkt så med nya lösenord? "Äsch det där kommer jag ihåg, det är ju bara lite bokstäver och siffror och ett kolon") Och eftersom jag bytte lösenord till mejlen också, hade jag inte tillgång till det där Har du glömt bort det nu igen-mejlet. Men nu! Nu är jag på banan igen. Hackarjaget i mig alltså, dataexperten, hej här är jag.

Så nu hinner jag läsa om SAAB på Aftonbladet.se. Plötsligt verkar grejen om mattanten som strippar och ekorrekrisen lite fjuttig (till skillnad mot i morse VA VAD GJORDE TANTEN SA DU?).

Nu ska jag skriva på min uppsats.

En annan dag gick vi alldeles för långt i Brooklyn, så på kvällen klarade jag bara av bokhandeln Strand och en sorts mataffär innan jag säckade ihop. Den där mataffären, Kmart, var mer som Galne Gunnar. Alltså om Gunnar hade bott vid Saint Marks Place och sålt fyrakiloshinkar med godis.

En av dagarna i New York spenderade vi i Central Park och på Upper East. Bland de fina husen på 79:e gatan fanns det en skola.

Hej!

En vecka i New York gick väldigt fort. Vi hade dessutom tur med vädret. 20-25 grader och maten var god. Det var rent på hotellet och alla var trevliga. Jag köpte ett par jeans. När vi var i Brooklyn gick vi vilse. Sedan höll vi oss till Manhattan. Man borde åka till NYC varje höst. Hoppas allt är bra med er! Kramar ♥

Det var ett tag sedan, för jag har varit i Mariestad. Det finns såklart wifi där också, men datorn var inte överens med nätverksguiden. Nu är jag tillbaka och kopplade just upp datorn mot universitetets nät. Välkommen ska jag vara.

Medan webbsidan uppdateras utan framgång läser jag några sidor i Tekniken bakom språket. Vad innebär den nya tekniken för språket? Blir vi mer effektiva, skriver vi på annat sätt, hittar vi på nya ord? Och vad händer när vårt språk blir allt mer teknikberoende? Hur ska jag kunna se de senaste meddelandena från kursledaren om jag inte kommer åt kursforumet? Jag är allvarligt bekymrad över alltihop om inte internet hoppar igång snart, det är allt jag vet.

Sedan händer det såklart att jag går ut i köket för att göra mat eller brygga kaffe och kanske ställa in något i diskmaskinen. Då är Hobbe där.

Här inser Hobbe att jag tömmer diskmaskinen på rena tallrikar och bestick. Besvikelse. Men Hobbe är bra på att vänta. Han väntar så länge det behövs.

Hurra, dags för smutsig disk (som man kan äta på).

Efter ett telefonsamtal med fondförvaltaren är sådana här bilder bra.
Gullgull.

Imorse kom en bok in till universitetetsbiblioteket som jag behöver låna. Snabbt cyklar jag dit, jogg-går in till biblioteteket och pustar ut lite hetsigt sådär. På väg mot F(c)-hyllorna ser jag en tjej i min kurs och hon går mot samma hyllor. Men sedan svänger hon av till höger och jag börjar leta i rätt hylla. Jag hittar inte boken och går bort till vagnarna med böcker som ska tillbaka till hyllan. Där står den, hurra, jag lånar och är nöjd. På väg mot entrén ser jag tjejen igen. Hon står vid en dator och ser allmänt förvirrad ut. Så jag går fram och frågar om hon hittar det hon söker.

- Nej, jag hittar inte Tekniken bakom språket.
- Åh jag som precis lånade den, säger jag och håller upp boken (varför gör jag det, varför säger jag så?).
- Ah, just det, den boken! säger hon. Det gör inget, jag ska leta efter en annan bok också.
Jag tänker i en sekund, eller egentligen tänker jag väl inte alls. Jag bara håller upp boken, räcker fram den till henne och säger:
- Men vet du, här, ta den här. Jag ska ändå läsa en annan bok före.

MEN HALLÅ HUR TÄNKER JAG.

Utanför bibliotetek delar två personer ut mellanmål. Helt gratis och jag får också ett mellanmål. Det är en vit burk med ett lock med något smuligt i. Jag sätter mig på en bänk med mitt mellanmål och den där andra boken som jag redan hade.

Det där med att Google analyserar mina sökord är inte så konstigt. Men åh - nu tror jag att Google läser mina mail också.

Idag har jag googlat språklagar och mailat folk om mina studier.
Då får jag upp reklam om plugghjälp i mitt mailfönster.

Jag tänker att blomman är okej, men sen går det liksom utför. Citattecken, utropstecken, punkter, gaffel och kniv. Det är inte olagligt, såklart, det är bara jag som är känslig.

Det är ett fint frågetecken, tycker jag.





Hej på er.

På väg till salongen gick vi förbi Tiger, Nasse och Puh.

Nu funderar jag såhär: Tänk om man hade en sådan figur hemma. Ett tips är i så fall att ställa den någonstans mellan sovrummet och kaffebryggaren. För tänk om man vaknar alldeles trött och sur, går upp, ska göra kaffe - woah, Tiger i hallen, hurra hurra - ja, då borde man bli lite gladare. Det blir nog rent av en bra dag. Eller så blir det en riktigt dålig dag för att man är halvvaken och tänker att någon otäck typ tagit sig in i lägenheten.

I alla fall. Det var en väldigt trevlig biokväll.

Jag gillade den glada gubben. Sådär i nederkant höjer den artighetsnivån på hela texten. Ju.

Det händer ju att jag äter frukost. Faktiskt varje dag. Nu är det ännu roligare att äta frukost. För under fat, skål och kopp hittar man en bricka.

Hjäääälp.

Hoppas att det är en liten valp utan hem som vill bli min kompis.